Kroppen värker, tankarna snurrar...En familj som är trasig, vänner som säger att dom finns där,Känner mej ensam. Tårarna bara rinner, jag kan inte sluta gråta. All min tid, min ork, mitt power,hela jag är borta.

Borta och helt förgäves. Jag vet inte vad jag ska skriva, jag har bara lust att stänga av, inte känna nått bara bort bort bort...

 

Ja jag erkänner jag mår förjävligt. Jag skulle behöva en famn att gråta i, ett milspår att springa i, en boxningsring att bli knockad i eller en kropp utan hjärta...

 

Jag litar inte på människor, men den enda jag någonsin har litat på och egentligen kan prata med,och vet typ allt, verkar inre ens bry sej och vill inte ens prata med mej. Jag förklarade nyligenklart och tydligt att jag mådde dåligt och klarade inte av att vara själv och att jag bara ville prata av mej. Vart tog den vännen vägen när jag sagt det? Bortblåst!

 

Allt man gör blir tydligen fel, och i slutänden är det bara mitt fel i alla fall.

 

Jag vill alla mina vänner väl och jag vill verkligen det bästa med dom. Jag skulle kunna göra vad som helst för att mina vänner ska må bra. Ibland kan det bli att låta fel när jag säger vissa grejer, vilket aboslut inte är meningen. Men ibland låter det bättre när man tänker det än när man säger det. Jag kan vara hård i orden ibland mot människor men det är bara för att jag bryr mej och för att dom ska förstå vad jag menar. Men det är tydligen fel det också att bry sej.

 

Känns inte som att man räcker till för någon, spelar ingen roll vad man än gör. Vissa har jag verkligen gjort allt för och då menar jag verkligen allt. Men det människor säger till mej verkar bara vara tomma ord, för så som dom beter sej så verkar det tyvärr inte bättre.

 

Helt ärligt så har jag ingen ork kvar alls. Hur ska man orka när det inte finns någon som kan lyssna på en annan, men man ska sitta och lyssna på alla andra hela tiden. Jag har  totalt slut på ideer jag vet aboslut inte vad jag ska göra längre. Spelar ingen roll hur jag än vänder och vrider på allt så hittar jag inga svar.

 

Nej JAG GER UPP JAG PALLAR INTE EN MINUT TILL!

Vad man än gör blir det bara fel. Jag försöker och försöker hela jävla tiden men det verkar inte duga. Alla bara pissar på en i slutändan ändå. Det är bevisat än en gång!

 

Det jag säger att man inte ska lite på en enda jävel för när man verkligen litar på nån så så får man den där jävla sparken i facet! Har aldrig litat så mycket på nån som ja gör med dej eller ska man säga gjorde? Men det var tydligen fel det eller? Att inte ens säga varför man inte ska umgås på ett tag? efter allt man ställt upp på dej och verkligen försökt med allt, är man inte ens värld ett svar? Och du säger att jag inte gjort nått? nej visst vad tror du man tror då om du inte kan förklara varför? nej allt är bara mysko. Sträck på ryggen och våga säg vad problemet eller felet är istället. Visst jag har inte varit den bästa och det vet jag och det har jag även förklarat för dej så det vet du. Men du har inte heller varit världens ängel åt en annan precis, men jag har då aldrig vänt dej ryggen för det.

 

Men hur det än är så finns jag alltid för dej ändå och det kan ingen ändra på inte ens du. Säg vad du vill men det kommer du aldrig kunna ändra på. En vacker dag kommer du förstå det, Men jag kan inget göra när du VÄGRAR prata med mej.

 

Nej men hej och välkommen the old days ;) nu ska vi in i dom gamla banorna igen och vi börjar på lördag, och sen jävlar hela nästa helg,  ÖL ÄR HÄLSA HÄLSA OFTA ;) Nu kör vi, kan folk fitta sej och slänga bort en när det inte passar dom tänker jag inte sitta och deppa. Nej nej palla! inte min förlust det är deras. Så nu tar vi och lever livet igen jag har andra människor runt omkring mej som ja vet bryr sej lite i alla fall och det är det som räknas för stunden. Nej nu är det bara tuta och köra! ;D